Ved hjelp av bastante påstander og små, uventede nedslag skaper forfatteren overraskende overganger. Tekstene kan til tider oppleves nesten urimelige i sine utsagn, andre ganger så enkle at det blir hardt og svimlende. Diktjeget pines av sin egen skam og anger, fanget i en tilværelse av apati og isolert sinne.

Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt er en usentimental diktsamling, som med letthet beveger seg mellom det humoristiske og et dypt alvor.

Om Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt

«Det deskriptive rett-fram språket og den forherda stilen fungerer godt. Trass i at eg-et heilt sikkert hadde nekta for det, finst ein biletleg originalitet og språkleg sensitivitet i Ingvild Lothes frenetiske diktremser. Enkeltlinjer trer fram med styrke og overraskingar.

Når poeten skriv at 'vinden beit i ansiktet / eva beit i eplet, jeg beit tennene sammen', vert ei verd og ei livskjensle fortetta på overtydande vis. Summen av linene er at verda er uvennleg. Den bibelske Eva som førte synda inn i verda ved å setje tennene i eplet, hadde i det minste eit eple å bite i. Eg-et har berre tomleik attende når bitet hennar møter bitet, hennar eigne tenner. Førekomsten av slike overraskande bilete og vendingar gjer det verd å lese poesidebutanten Ingvild Lothe. Dessutan ligg ein mørk humor og lurar i enkelte diktpassasjar, til dømes når eg-et proklamerer følgjande: 'Jeg foretrekker eldre menn fordi de snart skal dø'».
Sindre Ekrheim, Humbaba

«Sexualitet, död och förgängelse, och så då detta resting bitch face: vi gillar det. Vi gillar det väldigt mycket.»
Jenny Högström, Aftonbladet

«Att ge plats åt en kvinnlig huvudperson som den här, som inte sköter sig eller gör eller säger vad som förväntas, är enormt befriande och jag vågar påstå att Lothe hakar i de senaste årens skandinaviska poesiströmning, den som inte ber om ursäkt för sig eller håller igen, med ett jag som lever ut, slirar, ligger runt, får cumshots i ansiktet och är smått odräglig. Fast egentligen gör väl Lothe det som manliga poeter och författare i alla tider gjort: ger plats åt en icke-perfekt, ibland ledsen, ibland glad människa- men här av kvinnligt kön. Bara det är en politisk handling i sig.»
Helena Lie, Opulens

«Diktene skildrer en råhet, tristhet og er til tider svært gjenkjennelige. Og jeg liker det. Jeg skal nok kose meg mer med denne innen det er dags å levere den tilbake. [...] Anbefaler denne!»
Ann Christin Berg, My Criminal Mind

«Det är poesi med attityd, på samma gång ironisk och sårig, nonchalant och förtvivlad. [...] 100 procent ärlighet? Åtminstone 100 procent samtid. Så här kan generationsdikt se ut i selfie-eran, pendlande mellan självhävdelse och självhat, utlämnande och distans, med stämningsläget fångat i formeln ”fanatisk apatisk”. Och samtidigt – ett tidlöst tema om det smärtsamma vuxenblivandet och känslan av att vara fel i världen.»
Ann Lingebrandt, Sydsvenskan

«Diktene er så såre, bastante, morsomme og skarpe, at det slår deg liksom i fleisen. Eller, det var i alle fall den følelsen jeg fikk. Diktene handler om å vokse opp, om å være ung, om å være alene, om å ønske seg kjærlighet i livet.»
Rebekka Mong Hansen, Kulturutvalget, litteraturblogg

«Ingvild Lothe seiler opp som norsk litteraturs Houellebecq-girl.»
Carina Elisabeth Beddari, Morgenbladet

«Ingvild Lothe er beslægtet med forfattere som Caspar Eric, Sofie Diemer og Maja Mittag, og for dem, der er begejstrede for denne del af nyere dansk lyrik, er hendes bog et must have. Men der er også noget at komme efter for andre. Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt burde få en pris for årets bogtitel, for udover at være et af hverdagens store spørgsmål, illustrerer den også digtsamlingens bedste træk: Den selvfølgelige sammenskrivning af det urimelige, morsomme og sårbare, som gør bogen både rørende og sært charmerende.»
Martin Bastkjær, Et ansigt som minder om norsk litteratur

«Det är som att Lothe gett sig fan på att avstå från att skriva reguljär poesi: att hon är fullt kapabel till det visas om inte annat bland annat i den allra sista dikten, den majestätiska ”Som en dronning”, som är en av de bästa (reguljära) dikterna jag har läst i år. En fullt fungerande, seriös, normal dikt. Men oftast vill hon fula till det. I en ombytlighetens poetik, där du inte kan ana fortsättningen. Ett skrivande som i någon mån liknar den nya unga danska poesin: kaxig, talspråklig, spontan, in your face.»
Björn Kohlström, Bernur

«Med debutsamlingen sin viser hun [Ingvild Lothe] oss at dikt ikke trenger å være høytidsstemte og gravalvorlige, hun balanserer godt mellom humor og en underliggende sårhet. Debutanten skriver godt om å være sårbar ung kvinne i en gjennomseksualisert verden.»
Silje Stavrum Norevik, Bergens Tidende

«För i Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt prövas olika handlingar för att finna sätt att artikulera smärta och sorg. Ett prövande – av poser, sarkasm, bekännelser, smärta och minnen – som syftar till att möjliggöra känslornas artikulation, samtidigt som uttrycken tillåts tysta samma tal. Lothes stilistiska skarphet ligger här: i den ömsesidiga mixen av motstridiga tillstånd och känslor. Det syns framförallt i övergångarna mellan, och de simultana uttrycken av, sårbarhet och sarkasm.»
Filip Lindberg, Floret

«Lothes diktsamling er både humoristisk, mørk og alvorlig, men hvor også ungdomslettheten kommer til uttrykk. Lothes debut var veldig bra, og anbefales!»
Marianne Søiland, ebokhyllami

«Diktsamlingen blir en historia delvis om att växa upp, ja, men tack vare användningen av språket och författarens självdistans blir det aldrig påklistrat emotionellt eller klyschigt, utan bara fantastiskt realistiskt.»
Sara Holmström, Lovestory.nu

«Diktene er veldig direkte. Det er sint og rått, men også hudløst og sårt. Man får litt bakoversveis. [...] Unn deg denne leseopplevelsen!»
Guro Skretteberg, Hadeland

« Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt bringer det, vi ikke har lyst til at se, frem i lyset. En af digtsamlingens største kvaliteter er, at dette gøres på en enkel og ligefrem facon.
[...]
Liv og død blandes i sproget på en forrygende spontan og naturlig facon. Det ellers uhåndterbare og abstrakte bringes ned på et konkret niveau, og fordi det sker gennem simple og letgenkendelige sammenligninger, forekommer bevægelsen fra det forståelige til det uforståelige at være præget af akkuratesse og utvungenhed. Og netop den sproglige utvungenhed, der er tilstedeværende gennem hele digtsamlingen, muliggør ligeledes foreningen mellem det skønne og det uskønne, og gør Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt til en ekstraordinær læseoplevelse.»
Anna Rosenkrands Uldall, Littuna.nu